Hur man ska vara säker på när han talade

Detta är hur han lyckades. Detta är hur han förvandlades från en vanlig man till en våldsam man. 1. Han fick dig att tänka efter noggrant innan du talade. Du bara visste hur rasande han skulle bli ifall du sa någonting fel, någonting som han inte gillade. Du visste att han skulle överreagera och vad det innebar för din del. Jag kämpar mycket med tvivel. Framför allt tycker jag att det är svårt när man ska ta ställning i kontroversiella eller svåra teologiska frågor. Vissa verkar så bombsäkra. De har enkla svar på svåra frågor och jag upplever sällan att det är så enkelt! Det kan vara att svaren känns... Läs hela artikeln » När vi ska sätta oss in i hur det går till när entreprenören ... Alfred fortsatte att fundera på hur han skulle kunna för bättra säker heten och ägnade mycket tid i laboratoriet för att pröva sig fram. Han provade att blanda nitroglycerin, som är en flytande, ... reflektera över vad man gjort och hur man ska gå vidare. För Descartes var den stora frågan hur han kunde nå säker kunskap, en central fråga i all filosofi. ... På den här tiden talade man om så kallade samhällskontrakt, ett ord som figurerat i ... Hur man gör konversationen när träffa nya människor Du kanske har just gått med i en ny social aktivitet, företagsgrupp eller blivit inbjuden till en fest, men du vet inte hur man får ett samtal igång när du introduceras till människor. Använda konversation förrätter att få bollen i rullning när du tr Han var verkligen allt för mig, men ändå bedrog jag honom, inte så lite heller. Nu har jag berättat och hoppas på att han ska förlåta mig. Jag vet för egen del att det verkligen aldrig kommer hända igen. Jag är helt säker på mig själv nu och mina känslor för honom. Hoppas bara att han kommer våga lita på det. 8 Berättelsen om syndafloden visar att Jehova alltid vet exakt när och hur han ska befria sitt folk. När vi nu närmar oss slutet för den här världsordningen kan vi vara säkra på att allt det som Jehova har bestämt kommer att ske vid hans rätta tid, precis på ”dagen och timmen”. Navigera på Dark Web kan vara ganska svårt. Att börja på en webbplats som Hidden Wiki kan hjälpa dig att hitta rätt. Hidden Wiki innehåller länkar till sökmotorer och webbplatser, så att du lättare kan navigera på Dark Web. Detta gör Hidden Wiki till en bra utgångspunkt när du inte vet vart du ska gå. När det kommer till Grindr är det viktigt att vara medveten om de möjliga riskerna du utsätts för när du använder dejtingtjänsten. Men låt inte det hindra dig från att använda appen. Så länge du behandlar dina personuppgifter med varsamhet och tänker igenom dina handlingar är risken att något dåligt händer dig mycket liten. Han är van vid det fr sin barndom. Jag tror det har med salmonellarisk att göra då jag hört fr en läkare att för att vara säker på att ej få salmonella av ett ägg ska det koka i 12 minuter. (Värdelös källhänvisning här… ni får självklart välja vad ni tror på och hur ni gör.

Läget inför juni-valet

2020.04.01 23:48 mincoder Läget inför juni-valet

Läget inför juni-valet
Opinionsläget
Om ungefär 2 månader är det val igen och Sverige ska välja ny regering. Det finns två tydliga block, det folkliga- och samverkans-blocket. Med det finns också oberoende partier som APND och Konservativ Samling.
Vi har sett under en tid sedan Call me Phrogs tillträda som Moderatledare ökande polaisering. Detta kommer förmodligen göra valkampanjer svårare och svårare att vinna då folk är mer ingrävda i sina politiska skytteläger med väldigt segregerade valfrågor. Vi har ändå dock frågat kommentator Albert W. Glim vilka frågor som kommer vara heta:
Skattefrågor har blivit heta på twitter under senaste tiden. Det nya högerblocket gillar att påpeka vad de ser som slöseri med skattepengar, och vänstern gillar att spendera pengar som kräver skatter. Personligt brinner jag även för landsbygdsfrågor, och jag tror att många som bor utanför städerna håller med mig. Jag har kritiserat partier för att ha ett storstadsperspektiv tidigare, och hittills har ingen tagit till sig det på ett tydligt sätt. Jag tror att det kan vara en stor anledning till APND:s framgångar i, till exempel. Folk har tröttnad på Stockholmsperspektivet inom nationell politik.
Det mest spännande i nuläget är däremot ett möjligt maktskifte. Vänstern har haft makten i två mandatperioder, och en riktig opposition har bildats i formen av "samverkanspartierna". Vi har därför frågar statsvate Gertrud Scrotum om sannolikheten för maktskifte:
Maktskifte är det svårt att sia om med så långt kvar till valet, men vi kan konstatera att Samverkanspartierna har en bra bit kvar till Rosenbad. För att ta makten kräver nog svenska folket att de enar sig i sitt oppositionsarbete och i sina politiska handlingsförslag. Att de kommer vara en otroligt viktig politisk spelare framöver råder det ingen tvekan om, men det är många väljare som ska övertygas för att de ska ersätta de folkliga.
Vi kan väl börja denna analys med att diskutera Samverkanspartierna. Samverkanspartierna kan bäst liknas med alliansen, 3 blåa partier och ett grönt. Samverkanspartierna har varit väldigt otydliga med var de faktiskt står. Däremot så är en sak tydlig, de vill inte att röd färg ska finnas någonstans i närheten av Rosenbad och det Svenska folkhemmet ska vara en produkt som kan säljas till något utrikesbolag. När frågad om samverkanspartiernas styrka så svarar Gertrud:
Samverkanspartierna har goda möjligheter att profilera sig i både debatter och konkreta förslag. Med en konkret handlingsplan på plats kommer deras största styrka vara deras ideologiska bredd.
När frågad om några splittringar kan märkas inom Samverkanspartierna så svarar Gertrud:
Än så länge har de haft svårt att ge regeringen svar på tal vad gäller sakpolitiken de vill föra, många väljare tolkar nog detta som att deras gemensamma linje inte är utarbetad än.
Och när frågad ifall ideologisk bredd kan vara en svaghet så svarar Gertrud:
Givetvis kan det vara så, men ur ett historiskt perspektiv kan vi se att partier med skilda ideologier på ett lyckat vis kan samarbeta om de kommer överens i sakfrågor.
När vi frågar Albert ifall det finns något som pekar på att samverkanspartierna specifikt har möjlighet att vinna valet så blir svaret:
Samverkanspartierna representerar den enade högerns comeback, något vi inte kunnat se sedan Alliansens död. En samlad höger gör skiljelinjerna tydliga, om folk vill se något annat än SAP och VPK vid makten är ett av Samverkanspartierna det tydliga valet. Vi har redan sett M och L tjäna stort i opinionen på sistone, om DG och KD skulle lyckas med samma sak kan de bli ostoppbara.
Vi frågade dessutom hur De Grönas framtid skulle kunna se ut:
De har gjort en spännande med riskfull satsning när de gick in i Samverkanspartierna. De gav upp en bekväm plats som stödparti till S-regeringen, men samtidigt har de blivit en central figur inom en potentiell regering. Om de lyckas få större stöd i opinionen och Samverkanspartierna lyckas ta makten kommer de kunna få stort inflytande i den regeringen, istället för att konkurrera med VPK om vem som kan vara bästa stödparti till S. Däremot har de förlorat sin position mellan vänstern och högern, något som kan bli dyrt om valresultatet blir väldigt jämnt.
Viliot, partiledare för DG
Vi satte oss ned med nuvarande oppositionsledare Viliot(DG) i en intervju:
"Hur ser ni på nuvarande politiska läget?"
Problematiskt idag, men är nöjda och kommer skriva mycket motioner. Vi hoppas sitta i regering nästa mandatperiod och är lite besvikna på S och att vi inte fick sitta i regering.
"Hur ser ni på valet?"
Valet som varit som roligt. Valet som kommer blir intressant och jag hoppas vi gör bra ifrån oss, dock har vi inte ökat medlems antalet vilket är tragiskt.
"Vilka skiljelinjer finns inom samverkanspartierna och vad enar er?"
Frihet binder oss samman, olika syn på frihet skiljer oss åt. Den mesta ekonomiska politiken är någorlunda lika, men en av de stora skiljelinjerna är såklart utrikespolitiken.
"Ser du dig själv som oppositionsledare, och kommer du ämna att ta över statsministerrollen?"
Samverkan kommer inte ha någon enskild ledare förens nästa val. Jag ser mig själv som en av oppositionens ledare, och om valresultatet ger möjligheten kan jag gärna tänka mig att ta statsministerrollen. Vi ska dock inte glömma att vi inte kan stå ensamma och jag kan gärna tänka mig att stödja om jag inte stå längs fram.
Minial, partiledare för KD
Vi kontaktade också Minial och gjorde en intervju:
"Hur ser ni på nuvarande politiska läget?"
Det är kaos i twitter, i media, det var det i KD till KS bildades. KS har gått runt och skrikit lögner på twitter, till exempel "Det twittertrollet har mer stöd bland vanligt folk än vad ditt kommunistparti någonsin kan dröma om att ha!". Det tog tyvärr längre tid än det borde ha gjort att utesluta dem men det gick som det gick och vi fick det gjort.
"Hur ser ni på valet?"
Innan grejen med KS var jag rätt säker på hur det skulle gå. Antagligen skulle vi få regeringen samverkanspartierna eller kanske en milaw III. Det är fortfarande ganska långt kvar till valet, mycket kan hända. Men nu när KS finns är läget mer ostabilt. Det finns poäng att plocka för alla sidor. Jag gillar inte att säga det här, men jag vet inte riktigt hur det kommer gå.
Vi kontaktade också Call me Phrog för en intervju, däremot så blev det tydligt att en intervju inte passade i hans schema. Något som vi borde ha anat när vi tog en titt på hans twitterflöde. Samverkanspartierna har varit på uppgång och vi får se ifall detta manifesteras i nästa moop som släpps imorgon.
Då kan vi vända fokus till det folkliga blocket. Det folkliga blocket är en återgång till den klassiska Svenska maktkonstellationen som härjade under 1900-talet, med SAP och VPK i spetsen. Folkliga blocket representerar en tydlig socialistisk vänster som kommer bygga upp det Svenska folkhemmet.
Vi frågade även här Gertrud Scrotum om vad blockets styrka kunde vara:
De folkliga sitter i nuläget säkert på makten och har av allt att döma ett välfungerande samarbete. Kan de fortsätta så kommer samarbetet i sig vara en enorm styrka framöver.
Vi frågade även ifall de folkliga kan ses som för lika varandra:
Nja, när det kommer till kritan finns det en viss bredd inom de folkliga, men också inom Socialdemokraterna som parti. Detta illustreras inte minst genom SAP:s senaste partikongress. Den stora konsekvensen av de folkligas samarbete är snarare att VPK går från att vara ett oppositionsparti till att ge stöd åt regeringen. Detta lämnar i teorin vänsterflanken öppen, ett läge APND kan gynnas av om de profilerar sig som ett parti i vänsteropposition.
Vi frågade även Albert om vad han ansåg pekade mot att de folkliga skulle kunna vinna valet:
S med stöd av VPK utgör en stor majoritet av opinionen, dessutom är de sittande regering. De som är nöjda med dagens utveckling kommer fortsätta rösta på det folkliga blocket. De har etablerat sig som ett välfärdssamarbete, och är en naturlig röst för alla med hjärtat till vänster.
TheOddLeftist, partiledare för VPK
För att få reda på mer om VPK så satte vi oss ner med deras ledare theOddLeftist:
"Ni representerar den politiska ytterkanten, kan det vara svårt att få folk på er sida?"
Vi tror inte att det är svårt att få folk till vår sida. När man tappar tilltron till kapitalismen och marknadsekonomin står vi där som ett tryggt alternativ. Vi är redo när du är redo.
"Varför ska man rösta på VPK specifikt?"
En röst på VPK är en röst för riktig vänsterpolitik. Vi kommer aldrig vika ner oss för borgare eller fascister.
"Hur ser ni på samverkanspartierna?"
Jag tycker att det är tråkigt att högern har kommit tillbaka och nu hotar vårt land. Ett maktskifte skulle vara katastrofalt för det vanliga folket, och skulle endast gynna en rik elit. Sen är Samverkanspartierna en ohelig allians, som kommer sluta i besvikna väljare på mer än ett håll.
"Vad är er syn på APND?"
APND kan vara en samarbetspartner till vänster. Vi har under mandatperioden drivit ett samarbete med APND, men vi avbröt det för att bilda det Folkliga Blocket. Vi har liknande åsikter i vissa frågor, och olika i andra. Vi vill t.ex inte ha ett självständigt Småland och vi vill inte föra en väpnad kamp.
"Vilka är de skiljelinjer ni har från Socialdemokraterna, och vad är roten till det folkliga samarbetet?"
Vi är i grunden kommunistiska, och är rent ideologiskt olika. Sen driver vi i VPK också en radikalare vänsterpolitik. Det Folkliga Samarbetet grundar sig i att vi vill ha ett jämlikt Sverige och SAP är där vår bästa samarbetspartner.
"Är inte kommunism utdaterat, har det inte bara visat sig vara ett misslyckat system?"
Kommunism är inte utdaterat, ja, en del försök har misslyckats, men då var vissa faktorer inte gynnsamma. Till skillnad från kapitalister tittar vi på våra misstag som vi gjort, och strävar efter att inte upprepa dem. Ett kommunistisk samhälle är den bästa vägen framåt.
Vice statsminister Alajv(SAP)
Vi satte oss också ned med vice-statsministern Alajv3:
"Hur ser du på nuvarande regeringssamarbetet?"
Jag tycker att det nuvarande samarbetet fungerar väldigt bra. Det är givetvis tråkigt att De Gröna har valt att bli borgare istället för att samarbeta med oss men jag tror samtidigt att samarbetet med VPK är positivt för att föra regeringens politik i rätt riktning. Det är nog ingen nyhet för de som följer politiken att jag är ganska öppen med att jag tillhör vänsterfalangen inom partiet och att jag inte har något emot att driva väldigt radikal politik. Men med det sagt, ministrarna i regeringen är väldigt kompetenta och det har varit en ära att få jobba och lära känna dem under regeringstiden som jag hoppas får pågå längre.
"Har denna mandatperiod mött dina förväntningar?"
Denna mandatperiod har definitivt mött mina förväntningar och som någon som gärna är nostalgisk över en svunnen tid med legendarer som Per-Albin, Tage Erlander m.fl när socialdemokratin var stor känner jag mig väldigt lycklig över att leva i denna samtid. Partiet och samarbetspartierna under mandatperiodens gång har drivit igenom mycket bra politik och jag tror att vi är på god väg att bygga upp den välfärdsstaten som raserades under både borgerligt och socialdemokratiskt vanstyre. Det är tur att partiet äntligen har hittat ur sin ökenvandring av icke-socialdemokratisk politik och till slut är på rätt väg igen.
"Vad tror du kommer vara viktiga frågor inför valet?"
Mest troligen frågor om skatt och fördelningspolitik. Möjligtvis välfärden och dess finansiering med. På grund av att Sverigedemokraterna genomgick en kollaps och försvann från det politiska spektrat har landskapet för svensk politik förändrats mycket till att vara mer 1900-tals likt. Det gäller även röstetalen med en röd majoritet. På grund av att det finns en sådan tydlig skillnad mellan högerblocket och vänsterblocket rent ideologiskt numera, en skillnad jag tror att vi inte har sett på länge, så blir det ju en skiljefråga. Min personliga take är att detta beror på att socialdemokraterna har tagit ett tydligt steg åt vänster jämfört med början på 10-talet och återigen lyckats blossa upp en debatt och en tydlig skiljelinje kring skattefrågor. Återinförandet av kapitalbeskattningar och stora reformer som presenteras visar på en tydlig vilja att göra landet starkt igen. Nu blev det ett väldigt långt svar men jag skulle säga att skattefrågor som sagt var kommer vara en stridsfråga där borgerligheten med sin liberala inställning kommer att gå till val på att stoppa Folkliga blockets försök till ökad ekonomisk jämlikhet.
Vad är din syn på KS?
Verklighetsfrånvända människor som hör hemma för 200 år sedan. De har ingen plats i det moderna Sverige med en så auktoritär och bakåtsträvande politik.
"Varför ska man rösta på Socialdemokraterna?"
Sveriges statsminister efter Olof Palmes död, Ingvar Carlsson sade en gång "Socialdemokraterna regerar och borgerligheten opponerar, då går det bra för Sverige" och med tanke på vad vi har sett under den senaste mandatperioden tänker jag låta citatet tala för sig själv.
Partiledare och statsminister Milaw(SAP)
Sist men inte minst så talade vi med statsminister och partiledare Milaw:
"Vad tycker du om mandatperioden som varit hitills?"
Jag tycker att denna mandatperiod har varit väldigt lyckad. Vi har lyckats få igenom väldigt många viktiga reformer. Till exempel så har vi fått igenom 15 nya miljarder till regionerna, med ungefär 50 miljarder till i satsningar på kommuner och i vården på gång. Vi har också lagt fram och fått stöd för den stora skolreformen, som rättar många av de misstag som gjordes under 90-talets nedskärningar. Nedskärningar genomförda både av borgerliga men också Socialdemokratiska regeringar. Men mycket är på gång, ordentlig och genomgripande vårdreform har ännu inte gjorts, och ett förstatligande av apoteken ännu inte genomfört. Men Sverige är på rätt väg!
"Hur ser du på valet?"
Jag tror Socialdemokraterna kommer öka i valet, och ifall VPK håller stadigt i opinionen eller ökar så kommer Sverige ännu kunna få en vänsterregering som kommer leverera välfärdsreform efter välfärdsreform. Men då behöver folket mobiliseras, för Sverige möter stora utmaningar. Vi har en ökande ojämlikhet i landet, högermakterna kraftsamlar sig och en ekonomisk kris stundar. Det enda sättet som vi på allvar kommer kunna möta dessa utmaningar är genom att göra det tillsammans, genom att göra det solidariskt. Det kommer kräva en stark vänster.
"Vilka saker kommer vara viktiga valfrågor i valet?"
Jag vet inte i nuläget. Regeringen arbetar stenhårt för att få ut reform efter reform, men saker kommer ta tid och mycket är på gång just nu. Så det enklaste sättet att svara på den frågan är att säga, det beror på. Det beror på vad vi hinner göra. För man kan inte göra allt på två mandatperioder.
Men, två partier återstår som inte ingår i något block, APND och KS. Först bör vi vända vår uppmärksamhet mot APND. APND är det Smålandsseperatistiska partiet med knapp hälften av småländarna på sin sida. Vi frågande Albert W. Glim hur han ser på APND:
APND ser ut att bli en dominerande kraft i sin valkrets, men någorlunda små nationellt. De kan komma att utgöra en vågmästare, men jag tror de flesta föreställer sig att de kommer vända sig till vänstern i en sådan situation.
Dackeankan, partiledare APND
En intressant analys från Albert, när vi frågade APNDs partiledare vilka krav de skulle ställa på en koaliton för att få deras stöd blev svaret i Dackeankans klassiska stil:
"Vi stödjer de som ger den bästa Smålandspolitiken, så klart."
Vi bör också nämna Konservativ Samling, för även ifall de är nystartade så har de några tusen väldigt högljudda fans på twitter. Vi tog kontakt med Gertrud Scrotum om hennes syn på KS:
"Kommer de kunna ta en stor roll i politiken?"
De kommer utan tvekan kunna fånga upp delar av de som tidigare varit anhängare till SD, men med tanke på vissa detaljer i deras partiprogram har jag svårt att se hur de skulle kunna få det stöd av andra partier som krävs för att knipa åt sig regeringsmakten. Stort inflytande är dock verkligen inte uteslutet.
"Är ett nytt konservativt block möjligt?"
Utifrån detta ser ett djupare samarbete med exempelvis KD och M svårt ut, särskilt nu när Samverkanspartierna nyligen sjösatts.
"Är det befogat att kalla KS diktatursträvande?"
Det beror väldigt mycket på vad man menar med demokrati och diktatur, det får vara upp till var och en att avgöra.
Värt är att nämna att KS har haft en relativt extrem politik. I sitt orginalförslag till partiprogram så inkluderades sektioner om omskolningsläger och sociala kreditsystem likt det i Kina. Däremot har partiet tonat ner en aning, nu vill de endast göra en av sina medlemmar till ny kung. Samt göra så att kungen får bestämma sammansättningen av högstadomstolen, sammansättningen av en ny övre kammare i riksdagen samt övergripande makt inom andra områden av statens verksamhet.
Partiledare för KS, Thargaret Matcher
När frågad om KS syn på framtiden säger KS ledaren Thargaret Matcher:
KS ser ljust på framtiden. Vi blev gladeligen mottagna av alla partier och hade snart frågor om vår politik upp till knäna! Till en början hade vi problem med extremistiska krafter inuti partiet men dessa är uteslutna och partiet har tagit ett steg framåt. Vi samtalar med alla och uppskattar de diskussioner och debatter som tagits vid. Framtiden ser blå ut!
Då var pjäserna på brädan? Vilka kommer få bilda regering? Vilka kommer att få gå i opposition? Det kommer väljarna få avgöra. Men det enda som är garanterat är att detta kommer bli ett intressant val.
Delar av intervjuerna med Gertrud Scrotum, Alajv3 och hela intervjun med Albert W. Glim genomfördes innan bildandet av KS.
submitted by mincoder to Folkbladet [link] [comments]


2020.03.25 23:38 mincoder Viktiga frågor, fel svar

Efter två mandatperioder av satsningar på välfärden och utbyggandet av folkhemmet så börjar Moderaterna att än igen hungra efter makten och hoppas på att folk har glömt bort vanstyrerna av Reinfeldt och Politicnerd. Detta marks i deras allt mer aggressiva kampanjer på gator och torg.
Nyligen så talade Skånemoderaternas ordförande Carl Johan i Malmö. I sitt tal så tog Carl upp viktiga frågor. Han pratade om sjukvård och segregation. Carl ställde rätt frågor, men han gav fel svar. Vilket är nästan mer frustrerande än ifall han hade ställt fel frågor och gett fel svar.
Carl tar upp Sveriges växande segregation och kriminalitet men ger inga riktiga svar förutom "omprioriteringar". Men detta är att förväntas från Samverkanspartierna och i synnerlighet Moderaterna. Omprioriteringar verkar vara svaret på alla finansiella problem. Ändå verkar man vara dödsrädd om att prata om vad dessa omprioriteringar faktiskt innebär. Att avskaffa kultur och fritid samt sätta ett bidragstak är de enda svar vi faktiskt har fått från Moderaterna.
Att tro att ett avskaffande av kultur och fritid skulle lösa välfärdens problem är rent sagt verklighetsfrånvänt. Kultur och fritid i total är en statlig utgift på ungefär 15 miljarder kronor. Det är inte välfärdsfixar pengar, kultur och fritid representerar faktiskt endast 1.5% av statsbudgeten, dvs i princip ingenting.
Dessutom, 15 miljarder är ungefär vad kostnaden av RUT skulle kunna nå upp till efter att Moderaterna har återinfört RUT tredubblat. Hur ett tredubblat RUT, som har enligt riksrevisionen inte levererat på några av de borgerliga löften kring programmet ska kunna lösa kriminalitet, segregation och välfärdsproblemen går helt oförklarat från Moderaternas håll.
Sedan angående bidragstak så tar alltid moderater upp det extremt anormala exemplet om att en hypotetisk familj på 6 personer designad för att maximera bidrag kan få upp till 33 200 kr i månaden. De menar att en 4 barns familj i Stockholm kan tydligen överleva på 10 000. Ett bidragstak är inte en praktisk lösning. Bidrag och a-kassa är nödvändiga skyddsnät. De skyddar Svenska arbetare från lönedumpning och annat fuffens, och de gör så att en Svensk arbetare inte förlorar allt om de blir arbetslösa.
Att tro att någon kan överleva på 10 000 kronor, och att dessutom sätta det som ett hårt tak är en opraktisk och populistisk lösning på ett komplicerat problem. Frågan är inte hur vi ska göra fler människor utsatta, utan hur vi sätter fler människor i arbete.
I vilket fall. Som tidigare sagt, förutom en luddig omprioritering så kan inte Moderaterna presentera några riktiga förslag för att lösa de problem som segregation och sjukvård. Men Moderaten belyser också skola och kriminalitet, och i dessa områden så ges en del knapra besked på hur dessa problem ska åtgärdas.
När det gäller skola så får vi svar i klassisk Moderat stil.
Vi behöver även skapa en säker och trygg skola där ordning och reda råder. Detta gör vi genom ordningsbetyg och utökade förmågor för lärarna till att skapa ordning och reda i klassrummet. Bara för att läraren säger till en elev skall inte läraren bli anmäld för att hen “kränkt” eleven. Det är absurt.
Än igen visar Moderaterna sin populistiska tongång, där förslag som låter bra tar prioritet över förslag som faktiskt kommer fungera. Man gjorde nyligen en studie om ordningsbetyg, 7 av 10 lärare vill inte ha ordningsbetyg och det är ingen undran varför. 72% av lärare tror inte att ordningsbetyg kommer minska stöket i skolan.
Ett ordningsbetyg skulle endast konkret leda till mer administration och mindre lärande. Hur rimmar det med sunda prioriteringar? Det som lärare faktiskt tror kommer minska stöket i klassrummet är mer stöd åt de elever som behöver stöd. Något som regeringen lagt fram för i sin stora skolreform. Många lärare tror också att mindre klasser är en viktig punkt för att kunna minska stöket i skolan, ännu en punkt som finns med i regeringens stora skolreform.
Sedan så nämns flummiga förslag som att ge lärare förmåga att skapa ordning och reda i klassrummet. Även om det låter bra så är det ett extremt vagt förslag, hur skrivs det egentligen in i lag? Man skulle lika gärna kunna säga "gör skolan bättre".
Men det här är Moderaternas stil av politik, man gör flummiga och vaga förslag. Men man ger ett exempel, "Bara för att läraren säger till en elev skall inte läraren bli anmäld för att hen “kränkt” eleven". Även om man kan hålla med så ges inga konkreta förslag, "hvad hvilja Moderaterna"?
Sedan så tar Moderaterna också upp sina reformer för att minska kriminalitet:
Vi behöver även skapa trygghet på våra gator och torg. Det gör vi genom en slopad mängdrabatt för brottslingar som är över 18 år. Vi måste utöka kameraövervakningen på offentliga platser samt reformera polisutbildningen.
Credit where credit is due, Moderaterna har rätt om att vi behöver mer kameraövervakning. Däremot så är det inte nödvändigtvis en lösning på kriminalitet. Kameraövervakning måste förstås för vad det är, ett sätt att flytta kriminella aktiviteter. Droghandeln kommer bara ske någon annan stans.
Sedan, Moderaterna tar upp en slopad mängdrabatt. Mängdrabatten behöver ses över, men att slopa den helt är ogenomtänkt. Vi vet att för varje år man sätter någon i fängelse så minskar chanserna för en lyckad återintegration senare i livet. Man måste balansera avskräckning, återintegration och att hålla kriminella borta från gatan.
Problemen med båda av Moderaternas konkreta förslag inom det kriminalpolitiska området är dess populism, dess prioritering av enkla svar över fungerande förslag. Kriminalitet uppstår inte från tomma intet. Kriminalitet uppstår när någon förlorar sin försörjning och kan inte se några utvägar. Kriminalitet uppstår när segregation uppstår. Kriminalitet uppstår när ungdomar inte ser en ljus framtid framför sig.
Att lösa kriminalitet som ett område kräver både symptomkontroll och bot på själva problemet. Att bara använda Alvedon hjälper inte. Kriminalitet kräver vänsterpolitik. Det kräver att vi ger ungdomar en värdig fritid så att de inte lockas till gängen, något moderaterna har ställt sig emot. Det kräver att människor kan leva, även ifall de möjligtvis förlorar jobbet, något moderaterna har ställt sig emot. Det kräver ordentliga satsningar på skolan, något som riksdagen kommer rösta om snart.
Men visst Moderaterna, dra kommunistkortet:
Socialdemokraterna gift sig med Vänsterpartiet Kommunisterna som då är ett KOMMUNISTISKT parti
Vi vet redan att ni inte är beredda att ta i tu med samhällets utmaningar på riktigt. Än igen bevisas det varför Sverige behöver en stark vänster, som kan stå emot högerns populistiska och kortsiktiga förslag.
Noseph Nalin
submitted by mincoder to Folkbladet [link] [comments]


2018.08.07 23:25 Ecleptomania Kapitel 1 - Resans början [Chapter one - Swedish, non-translated]

“Gå idag? Det är ju lervälling ute, min skrud kommer att bli helt smutsig. Har ni någon aning om hur svårt det är att få ur lerfläckar ur det här materialet? Vi kommer inte ta oss fram till Pilaz snabbare för att vi går idag, det regnar ju fortfarande. Nej fan, jag stannar hellre här ett par dagar till, vi har bra mat här i värdshuset och det finns en ny kvinna att ta i sin famn varje kväll. Ska vi verkli-” Han tystnade när dem andra som satt runt det runda bordet stirrade ilsket på honom. Han svalde sina sista tuggor av mat i tystnad samtidigt som han, precis som dem andra såg misstänksamt runt omkring sig i värdshuset. Det var fullt av människor här, han kände sig inte bekväm med situationen, förutom Sodor så var han den enda felyan i värdshuset och Sodor låg uppe i sin säng fortfarande.
“Ja, men... “ Han suckade djupt och tog sin sista klunk vin samtidigt som han tittade ilsket på en gammal man som satt och skakade huvudet med en min på sitt ansikte som om han hade ätit något ruttet. “Jag ska bara upp och packa mina saker så kan vi röra på oss, är ni nöjda då?” Dem andra runt bordet sa inget utan nickade bara på sina huvuden. Quin var inte ett säkert land för dem att stanna i och det visste han också. Felyan suckade och började ta sig den långa vägen upp för trapporna för att komma till sitt rum.
Han smällde igen dörren bakom sig och suckade ännu en gång samtidigt som han lutade sig mot den gnisslande sängen. Han såg sig omkring i rummet som hade blivit hans hem den senaste veckan, de hade legat lågt här för att undvika kungens hantlangare, men det verkade som om dem var sällskapet på spåret. Han suckade ännu en gång och drog sina händer genom sitt långa röda hår. Han reste på sig och såg sig i spegeln som hängde från väggen, han var blek och mager, han var inte gjord för att vara på resande fot. Han hade svarta ringar under sina ljusblå ögon, han hade inte kunnat sova ordentligt under hela veckan.
Han ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. En mörk röst hördes genom dörren. “Kom nu! Vi måste gå!” Ännu en suck smet ut från hans inre och han hörde sig själv säga “Ge mig ett ögonblick så ska jag bara packa klart. Gå ut ni så länge så kommer jag strax.” Han hörde hur fotsteg rörde sig bort mot grannrummet och hörde tydligt bultandet på Sodors dörr. Han samlade ihop sina kläder och sållade ut sina resekläder bland byltet som han sen tryckte ner i sin stora gröna ryggsäck. Han slängde på sig sin svarta resemantel efter att han tagit på sig en enkel vit tunika och ett par svarta byxor. Det regnade men det fick han överleva, han ville inte få sin skrud blöt. Några minuter senare så hade han gått ner och ut igenom dörren.
Det var en grå dag i den lilla staden i utkanterna av Quin, dem stenlagda gatorna var tomma av gudabarn som sökt sig till värmen och tryggheten inomhus. Felyan såg upp mot himmelen och kände det friska regnet falla ner på hans ansikte. Han harklade sig och såg på sina resekamrater som stod och väntade på honom, alla utom Sodor. De två människorna mötte hans blick, ingen utav dem såg speciellt glada ut, delvis så var det hans fel att dem var på resande fot. Han drog upp sin luva så att den täckte huvudet och gick ut i regnet mot sina vänner. “Vart är Sodor?” Han ställde frågan med en nedslagen röst, som nästan dränktes i ljudet av det fallande regnet.
Bifrosten, den gigantiska krigaren, gruppens muskler, svarade kort. “Sodor är på väg.” Felyan såg upp på Bifrosten, försökte möta hans ögon men jätten vek undan sin blick och såg tillbaka mot tavernan som dem alla spenderat den senaste tiden i. Alven försökte istället med den andra människan, han hade inte känt honom lika länge, bara ett par veckor, han visste knappt hans namn eftersom människan var helt upptagen med att uppvakta Bifrosten. När dem hade blivit bannlysta från landet och fått konungens män skickade efter sig så hade den här människan svurit sin lojalitet till Bifrosten. Han beskådade mannen, han var en stark människa, en vapensmed som slagit följe med dem för att han var övertygad om att Bifrosten var den bästa krigaren på Noordhland.
Felyan såg sig runt där dem stod och väntade i regnet, han hade ingen aning om vad staden som dem var i hette, för att den här hålan kunde knappast ha ett namn. Staden, som till närmast var mer en by än en stad var grå och tråkig, dem trånga gångarna mellan stadens hus var fyllda av skräp, lösdrivare som inte hade någon annanstans att sova och kullerstenar som var så dåligt placerade att man lätt kunde stuka foten om man trampade fel. Husen var inte heller en vidare syn, dem flesta husen var byggda i trä och hade sluttande tak, lagda med stenplattor, men det var mer en regel än ett undantag att husen var lagade med vilket material än ägaren kunnat få tag i. Kriget hade slagit den här staden hårt, det var i stort tomt på gudabarn i och med konungens rekryterings order.
“Så…” Felyan harklade sig igen. “Anskar… Vi har inte pratat så mycket sen du slog följe med oss.” Han sträckte lite på sig och det knakade till i ryggen, han rös till lätt av ljudet och känslan som knaket lämnade efter sig. Sedan så försökte han möta människans blick, men Anskar drog bara lätt efter andan, som en trött förälder och även han lade sin uppmärksamhet på dörren. “Jag tänkte, om det inte är för mycket besvär, jag har en ta-”. Felyan han inte avsluta sin mening innan ljudet av en trädörr som nästintill exploderade avbröt honom, chockad så vände han sig om för att se vad som hänt. Innan han hunnit vända blicken mot tavernan så såg han Bifrosten som skrockade lätt och skakade på huvudet.
Dörren till tavernan hade sparkats upp och flugit av sina gängor, från insidan av tavernan hördes skrik efter hjälp och i dörröppningen så syntes en felya utan like, Sodor Vani’a, klädd från topp till tå i sin svarta rustning, han bar sin hjälm under armen. Sodors bleka, nästan vita hud gav en stark kontrast till den mörka rustningen. Skriken från insidan av tavernan tystnade när Sodor vände sin blick in mot folket, han fnös till, spottade på golvet och gick ut till sina reskamrater. Felyan log mot sin rasfrände, lade handen på hjärtat och bugade lätt. Sodor besvarade hälsningen och vände sen sin uppmärksamhet mot dem två människorna.
“Varför i namnet på allt som är oheligt ska vi gå idag för?” Sodors röst var kall och ljusare än vad hans kroppsbyggnad skulle göra en beredd på. “Det regnar, det blåser och jag…” Felyan suckade och slutade lyssna, han visste att Sodor inte kunde övertala Bifrosten att stanna så han började istället att observera omgivningen, det var fortfarande väldigt stilla utom det eviga regnet, men han kände sig obekväm, det var något som var fel, något han inte kunde sätta sitt finger på. “Kencala, vill du också att vi ska dra iväg idag?” Han vände sin blick mot Sodor när han hörde sitt namn nämnas. Kencala suckade djupt och såg på sällskapet, han nickade som svar.
Sodor verkade missnöjd men gav efter och vände sig i tystnad bort från dem andra och började mumla något för sig själv. Kencala såg på Bifrosten, som också verkade orolig, som om det var något fel. “Det är någon som övervakar oss” sa Kencala och mötte för första gången på veckor, Bifrostens blick. Bifrosten knäppte upp spännet som bar upp skölden på ryggen och spände sakta den runda skölden på sin arm. Kencala knäckte lederna i sina fingrar, en dålig vana som han hade, ljudet från lederna dränktes dock i ljudet av regnet som öste ner. Sodor och Anskar såg på varandra och vände sina blickar mot torget och de trånga gatorna, sökandes efter vad det var som kanske övervakade dem.
Kencala skakade på huvudet och harklade sig. “Jag tror inte det var något, jag hade nog fel, men vi borde gå, vi har stannat här för länge, det är inte långt kvar tills vi är ute ur Quin”. Dem andra nickade som svar och med tysta steg så började dem sakta röra sig ut ur den gråa staden. Dem vandrade i tystnad en lång stund, det enda ljudet som hördes ovan regnet var Sodors rustning när hans fötter mötte marken. Bifrosten gick först, sköld redo och med sitt spjut i den andra handen. Kortsvärdet som var säkrat i en skida slog i takt mot benet med var steg han tog. Kencala var som i en egen värld, han tänkte inte, han gick bara, med blicken fäst på svärdet framför honom. Han hade sett Bifrosten använda det där svärdet i kriget, ett krig som vunnit honom mycket ära, men som för Kencala skulle betyda bannlysning från den plats han kallat hem.
Anskar gick också framför honom, en stor Noran från den kalla norden, också beväpnad med ett svärd, men han var inte en erfaren krigare, inte som Bifrosten och Sodor i alla fall. Bifrosten hade berättat för Kencala att det var bra att ha med sig en smed, som kunde hålla vapen och rustningar i gott skick. Kencala hade då bara nickat till svar och accepterat att den här människan skulle slå dem följe. Hur hade han kunnat neka Bifrosten, han var ändå delvis skyldig honom sitt liv.
Kencala vände upp blicken från Bifrosten och såg bakom sig, Sodor gick längst bak, försjunken i sina egna tankar. Hans stora tvåhandssvärd som han hade på ryggen var säkrat med en läderrem och det kortare svärdet bar han i sin skida i högerhanden. Han var den som förlorat mest på bannlysningen, han hade gått från en man med inflytande och en mäktig adelstitel, till en legoknekt. Kencala kände sig skyldig, dem hade inte blivit bannlysta om det inte var tack vare honom, men Sodor hade bara skakat på huvudet när han försökt be honom om ursäkt. Sodor hade bott i Quin i över tre måncyklar, han hade etablerat sitt hem där och Kencala hade fått äran att tjänstgöra honom på hovet. Men allt var förlorat nu, landsförvisade och med ett pris på sina huvuden så fanns det inget mer att göra än att ta sig ur Quin.
Han suckade och försökte komma på något att säga för att bryta den monotona tystnaden, men det var inget som han kom att tänka på som kunde göra den här situationen bättre, han hoppades bara att Bifrosten i framtiden skulle förlåta honom. Men det var ingen ide att försöka tvinga den ursäkten ur Bifrosten, så mycket visste han om den mannen. Men han visste inte så mycket om Bifrosten utom vad han var för något, jätten hade svurit sin lojalitet till Sodor för bara ett år sedan. Det hade blivit en stor uppståndelse på hovet när denna enorma man, denna stern, hade kommit in i fortet, obehindrat, fullt beväpnat och svurit sin trohet till greven.
Kencala hade inte protesterat när Sodor hade frågat honom om råd gällande att ha en stern på hovet. Tvärtom, han hade ivrigt sagt åt Sodor att acceptera sternens gåva, eftersom han visste redan då att det hade kunnat göra greven väldigt mäktig. Det fanns inte många av Bifrostens folk på Noordhland, dessa mänskliga giganter. Kencala hade bara sett två andra sterner i sin livstid innan Bifrosten kommit till hovet och alltid blivit fascinerad av deras fysik. Det fanns ingen stern som var under två meter i längd och det fanns inte bättre krigare på hela kontinenten än denna storväxta människoart, utom möjligtvis Regaterras elitgarde, men dem var bara ett rykte som ingen kunnat bekräfta under dem senaste århundradena, en legend från svunna tider när drakarna sägs ha härskat.
När deras steg tillslut hade lett dem ut ur staden och en timmes gång på landsvägen så var det tillslut Bifrosten som bröt tystnaden, hans mörka röst ingav en djup respekt när han talade, han var en född ledare. “Kencala, kan du göra något åt det här regnet? Eller är det något som din sort inte kan göra?” Felyan hade förvånat tittat på Bifrosten och nickade sakta på huvudet, som för att förstå vad Bifrosten hade frågat honom. Han funderade på om det faktiskt fanns något han kunde göra åt det. Men han var inte bevandrad inom druidernas konster. “Jag kan tyvärr inte göra något åt regnet, eller…” Han tänkte efter igen men ryckte med axlarna och bet sig lätt på insidan av läpparna samtidigt som han nästan skamset såg ner på marken. “Jag kan, men det kommer ta för långt tid. Däremot så skulle jag nog kunna…” Han funderade, han kunde inte göra något åt regnet i sig men han kunde använda sig utav dem arcaniska lärorna. ”… Jo, jag borde kunna se till att vi inte blir blöta i alla fall.” Bifrosten nickade till svar och tittade på Anskar som med misstänksam blick studerade Kencala.
“Hu’ skulle du gö’ det?” Utbrast Anskar med ett hånfullt leende på läpparna. Men sen drogs ögonen ihop och han tittade misstänksamt på Bifrosten och sen Kencala. ”Va’ mena’ Bifrosten? Och va’ mena’ du me’ att du kan gö’ oss torra?” Kencala tittade på Bifrosten och Sodor, dem alla hade stannat i säkerheten under en stor ek där dem kunde stå utan att det regnade för mycket på dem. “Har ni inte berättat för honom?” sa han tillslut och tittade med en frågande blick på dem andra. Sodor såg bister ut och drog på axlarna innan han sa. “Vi har ännu inte färdats med människan under en sådan lång tid att jag litar på den.” Sodor hade fortfarande aldrig kallat Anskar vid namn, utan bara sagt människan om honom. Den muskulösa smeden såg allt utom nöjd ut över att Sodor fortfarande behandlade honom som ett dumt djur men han höll sin tunga.
Bifrosten tittade på Kencala med en blick som bara kunde betyda att han väntade på att felyan skulle förklara situationen för Anskar. Kencala suckade uppgivet och mötte Anskars gröna ögon, som lågt gömda bakom det långa håret och det enormt buskiga skägget. “Du vet att vi blev landsförvisade utav den galne kungen, men du har verkar inte ha undrat varför en enda gång, hur kommer det sig?” Anskar drog på axlarna och svarade med sin skrovliga röst. “Jag hörde om Bifrostens storhet på slagsfälte’ och jag såg honom framfö’ mi-” Kencala höjde ett ögonbryn samtidigt som Anskar harklade sig. “Jag mena’, jag kunde förställa mig honom framfö’ mig och nä’ jag fick möjligheten att följa honom, den mäktigaste krigaren på Noordhlan’, så ifrågasatte jag inte, Helm gav mig möjligheten, bevarat var hans namn.” Kencala noterade hur människans hela kroppshållning och uttal förbättrades när han pratade om sin gud, Helm. Han hade inte mycket gott att säga om den nya guden Helm, hans folk hade spridit sin lokala folktro över majoriteten av kontinenten på knappt en måncykel. Det var delvis på grund utav Helms storhet som Kencala var i den situationen han idag satt i. Helm hade historiskt aldrig varit vänlig till felya och speciellt inte någon som nyttjar magins vägar.
Kencala kliade sig i nacken och försökte komma på något dräpande att säga, men han valde istället att gå den mer politiska vägen. “Nåväl, om du nu säger det, men håll din gud utanför det här. Gudarna, speciellt din gud, ler inte mot felya. Så tro så gärna du vill, men håll Helm utanför det här så är det snäll.” Han vände sin blick mot Sodor som bara nickade till svar och vände sig bort för att hålla koll på omgivningen. Kencala fnös lätt till och tittade upp på Anskar ännu en gång. “Jag har tjänat på Sodors hov i tre och sju månvarv... “ Anskars förvirrade blick fick honom att himla med ögonen och sucka ännu en gång, att människor hade svårt att lära sig den himmelska kalendern var alltid ett irritationsmoment för Kencala. “46 år i Helms räkning. Och jag är väldigt tacksam mot min greve att han hållit min hemlighet dold i alla dessa år, det har gjort att vi, trots att vi är felya och inte människor, kunnat åtnjuta ett gott liv i Quin… Hur ska jag säga det här då?... Jag är en Coronshi, en utövare av dem magiska konsterna.” Han skrattade till. “Ja, det var ju inte så svårt att säga det där.” Kencala pustade ut och såg på Bifrosten som lagt sin hand på Anskars axel för att hålla honom kvar på plats. Bifrosten spände sina ögon i Anskars och sa med tydliga ord. “Och det är inget du behöver oroa dig över.”
Kencala ignorerade att Anskar började att mumla på en bön till Helm. “Jag är inte en häxa, jag håller inte på med svartkonster och jag är inte här för att fördärva din själ. Jag är en felya, först och främst, som bara vill leva mitt liv i lugn och ro, jag råkar vara född med magi i mitt blod.” Anskar såg bestört på Kencala, men han verkade nästan men upprörd över att Bifrosten och Sodor inte verkar ha rört en min angående nyheten om att Kencala skulle varit en magiker. Kencala forsatte att prata på med sin lugna stämma. “Så, när kungen drog ut oss i krig så följde jag självklart med min greve.” Han nickade lätt mot Sodor som hade lagt handen på hjärtat. “Jag var tvungen att nyttja min magi under krigets gång, kungen fick nyheter om det och kallade därför mig till sitt hov...” Kencala tystnade. Hans ögon blev blanka, fyllda med sorg. Han ville inte tänka på hovet, han ville lägga händelserna kring vad som hände där bakom sig och bara komma ut ur det här fördömda landet.
Han hörde hur Sodor harklade sig. “Så, självfallet så slog jag följe med min trogna rådgivare på resan till Konungen. Bifrosten gav också följe, ingen utav oss hade en tanke på att ge upp Kencala till konungen. Det var dem orden som vi också lade fram på hovet. Konungen gav en människas vecka som tid, för att vi skulle försvinna ur hans land.” Kencala vände sin blick mot Sodor, som för att tacka honom med osagda ord. De två felya hade känt varandra blott en bråkdel av varandras liv, men det fanns ett djupt band mellan dem två.
“Så vi påbörjade vår färd och det var i huvudstaden som vår väg korsades av en människa från det kalla norr...” Sodor studerade Anskar från topp till tå och fortsatte efter att ha uttryckt en lätt fnysning. ”Som slog oss följe. Det har snart passerat fem människo veckors tid och vår väg ut ur Quin ligger framför oss ännu. Vi har inte gjort hast med vår resa, för att undvika konungens soldater som tveklöst väntat oss vid gränsen. Konungen har säkert fått bud vid det här laget att vi inte har hittats, så antagandet är nog att vi är försvunna långt bort nu. När väl vi är utanför Quin, så borde hotet mot oss vara borta.”
Kencala såg på Anskar igen och höjde sen sin högerhand för att lägga fingertopparna mot sin panna, Helms hälsning. “Jag är inte en demon, jag är bara en felya, som just nu flyr en kung som vill döda mig, eftersom din religion, säger att eftersom jag är född med magi i blodet, så borde jag brännas på bål.” Han såg till sin lättnad hur Anskar sänkte axlarna och slappnade av. “Om Bifrosten lita’ på dig, felya, så kan väl jag göra de’ också.”
Han skrockade till och vände sig mot Bifrosten som satt sig ner vid trädets rötter. “Så, göra något så att vi slipper vara blöta?” Bifrosten nöjde sig med att nicka till svar. “Då får ni ge mig ett par minuter, jag behöver tänka lite hur jag ska göra det på bästa sätt. Är du säker på att du är med på det här, Anskar?” Människan som såg allt annat än säker ut, nickade på huvudet, men Kencala kände människans blick följa honom med varje rörelse han gjorde. Efter ett par minuter av tystnad och tänkande så kände han sig säker nog för att kunna slänga en förtrollning över dem som skulle hålla dem torra och varma från regnet. Han drog efter andan och vände sig mot dem andra. “Jag är klar, jag behöver bara samla lite kraft, det här är inte lätt magi.” Sodor och Bifrosten såg båda nästintill förvirrade ut och han hörde tillslut hur Bifrosten frågade. “Hur kan… Vadå inte lätt magi? Jag har sett dig flänga iväg klot av… Av… Blixtrande eld mot våra fiender. Det gjorde du med ett par sekunders förberedelse, det här borde väl inte vara svårare?”
Kencala suckade och skakade på huvudet, samtidigt som ett lätt leende spred sig på hans läppar när Anskar dragit efter andan och backat ett steg. “Jag sätter mig gärna ner mig dig i framtiden och förklarar för dig varför de olika planen och deras krafter fungerar som de gör, men det skulle ta flera timmar och jag har inte tid eller lust att stå här och förklara något för dig som du ändå inte kommer förstå.” Kencala fnös som svar när Bifrosten himlade med ögonen och Sodor grymtat missnöjt. Han drog djupt efter andan för att inte förlora sitt lugn. “Mystik är en konst, att manipulera dimman, essenserna, livskrafterna och själar är något som inte kan förklaras enkelt. Att få dimman att göra en sak kan vara väldigt lätt, för att du böjer de-” Han avbröt sig och skakade snabbt huvudet fram och tillbaka. Det var inte värt mödan att försöka förklara komplexiteten runt dimmans eller essensernas kraft för ett par Coron’la. “Ne… Nej… Inte nu…” Han tittade på Anskar igen som plötsligt verkade betydligt mer bekväm med situationen, eftersom han nickade och började prata.
“Jag ä’ en vapensmed, jag ä’ tränad av min pappa, som va’ tränad av sin pappa, jag kan smälta och forma alla enkla metaller och göra vapen och rustninga’ av dem. Men jag kan inte snida en pilbåge eller tälja bra pila’, jag vet inte hu’ man tillverka’ ett armborst, det trots att jag ä’ en hantverkare. Det kanske inte ä’ en bra jämförelse, men det du kallar dimman, antar jag ä’ det du använder fö’ att skapa, magi?” Kencala såg på Anskar med en nyfunnen respekt och nickade som svar innan han kom på vad han skulle säga, men det kom inga ord, det var en fantastisk liknelse som människan hade kommit med. Sodor och Bifrosten bara ryckte på axlarna och såg på Kencala med en blick som sa mer än ord behövde, han skulle sätta igång.
Han tog av sig sin resmantel och hängde den en låg gren som stack ut från det stora trädet. Han drog fingrarna över barken och blev något nostalgisk när han tänkte tillbaka på sin tid i Quin, innan hovet, innan helvetet bröt loss. Han vände sig om och gick ut i det evigt fallande regnet, han möttes av en sval vägg och dem delar av honom som inte redan var dyngsura var nu genomblöta. Men felyan brydde sig inte om det, han behövde regnets kraft för att göra vad han behövde. Han började röra sina händer i en cirkel framför sig för att börja kanaliseringen av essensernas krafter, grundelementen. Runt omkring honom så började sakta ett blå- och vitfärgat skimmer träda in i verkligheten. Från varje vattendroppe som föll så såg det ut som ett ytterst tunt strimma av färger drogs ut ur dropparna och flödade sakta mot Kencalas händer.
När essensen hade samlats runt honom och dragit sig närmre hans händer så slutade han röra händerna och de skimrande strängarna som hade lagt sig som tentakler i luften stannade upp. Kencala hörde en nästan panikslagen flämtning bakom sig men han hade inte tid att tänka på vem det var eller varför, han ville inte tappa fokus nu, det kunde vara farligt för honom. Han sträckte ut sin högra hand och tittade som hastigast på ringen som satt på hans långfinger. Sen slöt han handen runt en utav dem till synes frusna tentkalerna av essens och plötsligt så var alla strängar borta och det enda som syntes var ett lätt sken från guldringen när smaragden på den blinkade till så kraftigt att alla som stod under eken bländades.
Kencala hade varit smart nog att blunda eftersom han visste att den improviserade mystiska lösningen antagligen skulle kunna komma med somliga bieffekter. Men han kände direkt att han hade lyckats. Vattnet på honom, som tyngde ner hans kläder, som rann längst hans kinder och över hans armar, bara rann av honom och han blev genast torr. Han skrattade till. ”Jag är så jävla bra!” Han vände sig om för att se mot sina reskamrater och försökte sitt bästa att hålla sig för skratt för Anskar som lagt sig ner på marken med sina händer knäppta för bön framför sig. Kencala hade föga respekt för någon gud, men just för Helm så var det alltid underhållande att se dem bedja för sina liv till en högre makt, en rad med människor som aldrig lyckats uppnå gudaskap. Sodor knuffade till Anskar med sin fot och Anskar tittade upp. ”Ä’ vi okej?” Kencala nickade som svar och gav människan ett leende, han var ändå imponerad att en människa tog magi så lättsamt som han gjorde. Att Anskar skulle vara för evigt lojal till Bifrosten var ingen frågan om, han litade på honom tillräckligt för att gå emot sin tro och acceptera magin.
Plötsligt så hördes ett enormt ljud och marken under deras fötter började att röra på sig, alla var snabbt uppe på fötter och backade undan från trädet som också hade börjat flytta på sig. ”Han kommer ramla! Flytta på er!” Bifrosten röt ut order som överröstade det tunga regnet och dem fyra sprang från trädet för att undvika fallet. Kencala vände sig om i tid nog för att se den mäktiga eken falla och ge ifrån sig ett kraftigt dån. Marken slutade röra på sig och ur hålet där den stora eken en gång stått så kröp det ut en stor varelse, den såg ut som en bepansrad mask som bröt sig ur kaskaden av jord som flög åt alla håll när trädet slog i marken. Trots det tunga ljudet av regn så kunde Kencala höra hur besten drog djupt efter andan, som om den luktade sig fram efter något, sedan såg han ett ansikte som såg ut att bestå av ett oändligt djupt gap fullt med tänder. Det var en jorddrake, precis som alla drakar så dras de till alla mystiska krafter oavsett vilket plan det kommer ifrån.
Kencala kunde föga om vildmarken och dess varelser, han hade spenderat majoriteten av sina år till att studera dem mystiska konsterna. Jorddrakar visste han tillräckligt mycket om för att veta att man skulle hålla sig borta från deras munnar eftersom dem var både blinda och döva. Men de har ett fantastiskt luktsinne från vad som enligt böckerna han läst var små hål i deras pansar längst hela kroppen och deras runda munnar tuggar igenom berggrund när de förflyttar sig under kontinenten. Kencala blev med ens fylld med fasa och oro. ”Fy vad vidriga varelser. Kommer den komma efter oss?” Bifrosten studerade varelsen, den var bara ett tiotal meter bort från dem men den hade börjat krypa med sin enorma avlånga runda kropp mot det fallna trädet. Som en stor mask satte den sitt platta ansikte mot trädets yta och började äta. Bifrosten skakade på huvudet. ”Nej, om vi går sakta härifrån så kommer den bara bry sig om trädet... Fast...” Kencala tittade skräckslaget på Bifrosten. ”Fast vadå? Du funderar väl inte på att vi ska ta ner den där besten? Den är ju minst 45 fot lång.” Bifrosten tittade på Sodor som skakade på huvudet. Även den annars blodtörstiga alven som inte backade för att spilla lite blod insåg att det var dömt att försöka ta ner en sådan varelse.
Bifrosten suckade och drog på axlarna. ”Den är bara 40 fot lång, en jorddrake kan bli över trehundra fot långa och äta sig kors och tvärs under kontinenten genom sin livstid. Och jorddrakars fjäll säljer för ganska många silvermynt, kanske till och med ett guldmynt per kilo. Dessutom så tror jag man kan använda tänderna till nått, mystiker brukar vilja ha dem.” Kencala och dem andra två såg på Bifrosten med förundran i blicken, sternerna var verkligen födda krigare, det fanns inget monster för stort eller hinder för mäktigt för att en stern inte skulle tänka på att ta ner den. Sternerna levde för strid, det fanns helt enkelt i deras blod. Kencala tänkte efter på dem gamla legenderna som sa att sternerna föddes färdigvuxna med vapen i handen, eftersom ingen påstås ha sett ett sternbarn. Men det fanns bara ett hundratal sterner på hela Noordhland så att ens ha träffat en Stern i en människas livstid skulle vara ovanligt nog.
Det var Sodor som tillslut tyst sa något om att de skulle gå och i tystnad så gick de långsamt därifrån för att inte dra till sig uppmärksamheten från draken som girigt åt på trädet. Kencala kunde svära på att han hörde hur trä krossades under drakens tänder. Men regnet vräkte fortfarande ner och det enda som hördes var återigen Sodors fotsteg när hans svarta plåtstövlar slog mot marken. Dem hade inte gått mer än 20 minuter i tystnad innan Anskar utbrast. ”Hu’ gö’ du det dä’? Va? Jag mena’ hu' lä' man sig en såndä’ sak?” Kencala himlade med ögonen och suckade han orkade inte förklara för ännu en människa något som de ändå inte skulle förstå, men Anskar hade ändå visat en sorts förståelse för det mystiska så det kanske kunde vara en idé att berätta lite för människan, ett sätt att vinna förtroende. Kencala gick i tystnad och tänkte i flera minuter på hur han skulle berätta hur planens krafter fungerade. Det var inte förrän Anskar ännu en gång, med sin bristfälliga alviska, frågade som Kencala tillslut vände sig mot människan och nickade lätt.
”Att fråga hur jag gör det är som att jag skulle fråga dig hur du smider ett svärd, men jag ska försöka. Det finns fler världar än den vi lever på, fyra andra som är välkända bland mystiker det är osannolikt att det finns fler än så dock för at-” Han avbröt sig när Anskar såg mer förvirrad ut än innan.” Elementens essenser, har kraften att manipulera världens element, eld, vatten, jord, luft, kyla och värme. Dessa krafter kommer från en annan värld som genom okänd anledning är kopplad till vår värld, vi mystiker kallar denna värld för Eltar. Essens finns överallt i världen, i naturen, i marken, luften, vattnet och allt annat du kan tänka dig, du måste bara lära dig att kanalisera den till dig.” Han stannade upp när han insåg att resten av sällskapet också stannat upp för att lättare kunna lyssna på honom. Kencala skrattade till och signalerade att de alla skulle fortsätta gå samtidigt som han höjde rösten. “Som mystiker lär man sig hur man formar om exempelvis Eltars essenser till praktiska saker, såsom ett eldklot för att slänga iväg på ens fiende, eller ett skyddande lager på kroppen för att man inte ska bli blöt.” Han tittade på dem alla, det rann vatten längst allas kroppar, men vattnet verkade inte göra dem eller deras kläder blöta utan fortsatte att bara glida längst med kroppen ner mot marken. ”Att forma essens eller andra krafter är egentligen inte så svårt, det är det lättaste steget, att väva en stabil mystisk effekt av det man fått tillgång till. Nej, det svåra är att kanalisera eller manifestera krafterna, locka ut den ur saker, så som jag gjorde tidigare.”
Sällskapet hade stannat igen och Kencala upptäckte att alla stod och tittade på honom. ”Vad? Vad vill ni nu då?” Sodor skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som Bifrosten bara log och gav Kencala en blick som felyan tolkade som att han skulle fortsätta. Han tvekade ett tag, men fortsatte sedan i lugnt tempo. ”Att dra ut essens eller annan kraft ur ting är det svåra, eftersom du måste veta hur man skall få fram den, vilket görs på olika sätt beroende på vilken kraft du vill kunna tämja med mystikens hjälp. Som nu, så tog jag vattnet och vindens kraft för att göra så att vi inte blir blöta, all kraft jag använde nu kommer från Eltar.”
Anskar nickade på huvudet och drog ett djupt andetag, som för att smälta informationen, sedan mötte han Kencalas ögon. ”Så du säge’ att essens ä’ som olika metalle’ och vill du göra rätt vapen så måste du ha rätt material, rätt typ av essens?” Kencala nickade och fortsatte. ”Jag har forskat i hur de mystiska krafterna och planen fungerar och påverkar vår värld i hela mitt vuxna liv och jag tror att jag är något stort på spåren. Historiskt så har mystiker använt sig utav krafterna för att utföra mystik eller magi som människorna väljer att kalla det, men jag tror att det finns något större som kontrollerar krafterna, ett till plan kanske...” Kencala drog på axlarna som svar när dem andra tre tittade på honom med skeptiska blickar. Han förstod att sådana här detaljer var ett komplicerat ämne nog för de oinitierade, att börja diskutera teorierna om de andra världarna och den möjliga gömda världen var bara dömt att misslyckas.
”Men då förstå’ ja bättre i alla fall” sa Anskar med ett leende på läpparna och sträckte fram en hand mot honom. Kencala såg på den framsträckta handen framför honom och funderade ett par sekunder, människan verkade vilja initiera en sorts vänskap med honom, han sträckte tillslut fram handen, sakta, skakade Anskars hand och släppte sedan taget och log stelt mot människan. Anskar hade dock tagit det hela bra och verkade inte ens tänka på felyans misstänksamhet. Humöret såg bättre ut för gruppen när de fortsatte sin resa till fots, trots att regnet fortsatte att vräka ner och det var jobbigt att gå så skulle dem var ute ur Quin innan dagen var slut och vägen mot Pilaz skulle ligga framför deras fötter.
submitted by Ecleptomania to Noordhland [link] [comments]


2017.03.20 13:17 ElnifIsLord Elnif (A Swedish love story)

Kapitel 1: Elnif i advent
Del 1: Jag har funnit mig själv. Detta genom ett väsen, en gud, en glädje, en frälsning. Den flög in genom det öppna vinterfönstret i en frusen höstvind och landade på min kudde. Jag vände mig mot Elnif, han tittade på mig, och sa: “Krister, jag är allt, jag är kärlek, älska mig.” Jag svarade: “Okej mi lord” och blundade. När jag öppnade ögonen igen var han borta. Jag vände mig hastigt om i min mjuka säng, och hann precis se honom flyga ut genom fönstret igen i ögonvrån. Jag tänkte, nu är mitt liv komplett. Elnif, nu och för alltid.
Del 2: Jag visste då att jag aldrig kunde återvända till stadiet jag varit. Aldrig tillbaks till en värld utan Elnif. Så jag sprang, långt därifrån, längre än någon sprungit sedan första tidsåldern af Elnif. På min färd väntade stora farhågor och skrämmande ting, men i mitt sinne befann sig alltid den allsmäktige, den som vakade över mig som en höjdhoppande ängel i nöd.
Del 3: Min slutdestination låg framför mig, mitt hjärta bultade som en springande gasell på Afrikas stäpp. Jag sprang som aldrig förr med kraften av Elnif. Jag kände hur halsen snörpte ihop sig, törsten trängde på mitt fys som en ångvält påväg att köra över en qvagga. Jag sa: “Elnif, hjälp mig, ge mig din vätska!” samtidigt som jag kände närheten av min frälsare. Mina ögon kändes bredare, men mina byxor kändes smalare. Han stod där, som aldrig förr, uppe på sitt skimrande slott av troféer och sade ner till mig, överlägset men inte nedlåtande; “Mitt barn, var inte rädd, jag ska bjuda dig på en stor och riklig måltid utan dess like…”
Del 4: Elnif drar ner gylfen och tar ut sin breda middag och serverar den till mig. Jag kan se hur han har hela tallriksmodellen där på. MUMS! tänker Krister. Helt plötsligt, utan förvarning, medans jag var på väg att ta min första tugga ur den saftiga munsbit jag blivit erbjuden, kände jag en värmande ström av flytande massa komma flödande nerför min strupe, ner till min suktande mage som längtade efter ögonblicket. Jag blickade upp mot Elnif, och han stirrade tillbaka på mig. Vi behöll ögonkontakten en stund, fram tills jag säger; “Jag är tacksam för din gåva, o du mäktige.” Han stönar försiktigt och drar upp gylfen. Några sekunder senare var han borta igen, men jag visste, att bestod närvarande i mitt hjärta, att vi är en, för evigt.
Del 5: Det var en mörk och kall vinternatt. Solen var sedan länge nedgången, men ännu skålades det i glasen. Hur glada alla än verkade vara, fanns det ett ting som mitt sinne aldrig lyckats släppa. Hur hans kräm flöt så lätt ner genom mig, i mig. Fångad i min fantasi kunde jag inte ana annat, men när frågan väl kom, så svår men så lätt, visste jag direkt svaret, oberoende av frågan. “Elnif”. Det var då jag visste, att legenden skulle spridas över kontinenterna.
Del 6: “Vad sa du Krister?”, frågade de. Min blick höjdes, och ögonen spändes. Tiden var kommen för en ny sägen, en ny era, som endast var till för Elnif och mig. “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade jag och sprang gråtandes upp på mitt rum. Ingen förstod glädjen utom jag. Ingen annan kunde greppa Elnif. Ur mina tårar lyckades jag urskilja en skepnad utan dess like, en skapelse som aldrig förr. Framför mig än en gång stod han där, Elnif.
Del 7: - Haiku: Min Elnif är gud Friidrottsmästaren tack Vår själ blir nu en
Del 8: Min allsmäktige gud var framför mig, och endast för mig var han tillgänglig. Hans djupa blå ögon stirrade in i mina genom glasögonen som verkade ha skärpan +69. “Mitt barn. Tiden har kommit nu. Vi, tillsammans, kommer att frälsa världen, och få en helt ny begynnelse. Utan förvarning tog han fram sin enorma träslev ut bakfickan, den som legender skvallrat om, men aldrig rättvist beskrivit. Framför mina ögon verkade den enorm, men Elnif, utan tvekan sade: “Det är dags nu”.
Del 9: Jag kände en våg av entusiasm flöda genom min ack så arma kropp. Jag visste precis vad jag skulle göra, jag hade aldrig varit så säker på något i hela mitt liv. Jag gick ner och satte mig på alla fyra. Jag vände mig så att min stuss pekade rakt mot honom, sedan svankade jag med all min kraft och stålsatte mig inför den kommande händelsen. Jag drog ned byxorna och sa, “Jag är redo, o du allsmäktige.” Då svingade plötsligt Elnif sin väldiga träslev och smiskade mig, först en, sen två, sedan tre gånger. Elnif fortsatte smiska mig så som jag aldrig har blivit smiskad förr. Jag njöt av varje sekund, varje stöt av ren kärlek som strömmade från min högra skinka ut i kroppen, det påminde mig om julafton hos farbror Bodil. Jag vände på huvudet för att beskåda denna storartade händelse. Sådan kraft och sagolik teknik som han hade. Man såg tydligt att han var en erfaren man.
Del 10: Till slut kunde jag inte hålla mig längre, min suktan blev oöverkommlig. Snabbt vände jag mig om, med en klar destination. Mina ögon liknade ett lejons vars synfält just fyllts av den mest underbara buffeln. Min hand öppnades, nästan av ren reflex, och sakta började jag smeka min Elnifs runda och svullna biceps. “Mycket diskus på sistone?” frågar jag Honom, medans jag tänker igenom mitt nästa drag. Han nickar sakta med ett leende på läpparna. “Främst stöt, men allting med stor massa fröjdas min kropp åt.” svarade han, nästan poetiskt. Min önskan hade äntligen förkroppsigats, den som funnits långt inom mig, bevarad som sista kinderägget på en dansk firmafest. Men samtidigt fortgick ett kval inombords, ett beslut som grävde i mig. Jag var lycklig, men jag ville samtidigt ha mer. Mer av Elnif.
Del 11: Jag vaknade upp av att morgonsolens första stråla kysste mitt nakna lår. Jag blinkade några gånger trots att sömnens rep drog mig mot sitt lugnande djup. När jag vaknat ordentligt så märker jag att jag somnat på golvet. Det är inte förrän då som jag kommer ihåg gårdagen. Den magiska kväll som nu var historia. Mina skinkor ömmade och jag kände mig levande som aldrig förr, fastän min lycka trånade jag efter mer. Jag måste ha överväldigats av situationen och somnat på plats. Jag hade skinnet av en blåmes runt mig, och den fortfarande heta insidan värmde min hud. Jag hade aldrig använt ett sådant här skinn som täcke förut, inte sett ett heller för den delen. Det var en gåva från Elnif. Jag begravde mitt ansikte i den mjuka insidan av skinnet och med tungan så kände jag hur små köttbitar från pippi fågeln fortfarande var fast vid skinnet. Jag kände mig trygg. Efter att ha njutit av tillvaron några timmar så reste jag mig och hängde in skinnet bland de andra och jag kände mig hedrad av gåvan jag erhållit.
Del 12: Naken inför Gud Nu var helgen över och det var dags att gå till förskolan igen. Plötsligt kände jag hur ångesten öppnade upp sig som ett svart hål i magen. Tänk om ingen av min klasskompis kan förstå storheten af Elnif? Tänk om hen inte förstår hur underbar vår riktiga frälsare är? Hur skulle jag göra då? Sedan tänkte jag; “Elnif hjälper mig säkert. Jag litar på hans vägledning. Nu och för alltid. Det löser sig säkert, så länge jag tror.” Sedan gick jag ut genom den gamla slitna trädörren från mitt rum och ner för trappan till köket där mina föräldrar satt och drack kaffe, utspätt med den ryska vodkan som pappa älskar, precis så som det brukar vara. När mina föräldrar får syn på mig blir de förskräckta, och mamma säger förvånat; “Vad har hänt med dig Krister!? Varför är du helt blodröd på hela baken?” Det är då jag inser att jag har glömt sätta på mig kläder. Så där stod jag, en pojke på 5 bast, komplett naken med ett kärleksmärke på rumpan och försökte komma på ett sätt att beskriva orsaken till märket och hur fantastisk den föregående kvällen hade varit, på ett sätt så att mamma och pappa förstod precis hur bra Elnif verkligen är. Efter några sekunder så öppnade jag munnen och sa; “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade”.
Del 13: Vinden fläktade min kropp när jag näck vandrade hoppfullt nedför gatan. Strålande blickar smekte min nudistiska kropp och jag märkte hur en mystisk känsla reste sig i kroppen, den som endast kunde beskrivas med ett ord. Elnif. Mina kånkelbär var blottade, men på något sätt var jag inte skamsen, då de omgavs av den rosenröda gåvan från min herre. Jag vandrade långt, längre än aldrig förr, men till slut kände jag värken i mina skinkor, och inte från upplevelsen kvällen före. Framför mina ögon såg jag ett fint värdshus, men inte för fint för Elnifs missionär. Min entré skapade tumult i lokalen, ingen förut hade fått granska en så söt syn av frälsarens utsände. “Ett stort glas kräm tack” uppmanade jag den äldre kyparen. “Självklart min unge nudist” svarade han. Äntligen någon som förstod. Mina böner var besvarade. Min natt var räddad, och jag satte mig lätt ned på barstolen, lättad, fri.
Del 14: Jag borde känna mig sorgsen över att jag blev utsparkad ur mitt eget hem utan att jag fick någonting med mig. Som tur var så bjöd den snälla gubben i baren mig på krämen då jag inte kunde betala. Han berättade för mig att jag kunde komma till hans rum senare på kvällen och betala tillbaka skulden. Jag var nöjd. Den förväntade sorgen dök aldrig upp. Bara lycka bestod i mitt hjärta. Jag var fri och kunde nu spendera resten av mitt liv åt Elnif och att missionera om Elnif-ismen. Mannen i baren var trevlig, när jag sa att jag inte hade någonstans att bo så erbjöd han till och med att jag kunde få bo hemma hos honom. Nu hade jag min chans att börja sprida mitt fantastiska budskap om Elnif, börja med gubben. Gubbens namn var Antero.
Del 15: Dagen förflöt utan vidare omständigheter medans jag smuttade på all kräm jag kunde svälja. Den äldre kyparen gav mig kläder som jag tacksamt tog emot, och snart värmdes hela min kropp. Sakta men säkert slaknade sig solen som en utlöst formel efter ett matteprov, och jag drog mig tillbaks till det ensliga rummet på andra våningen. Väntandes på mig i endast strumplästen befann sig Antero, den äldre, smått överviktiga herren. “Jag har insett den sanna vägen, och från ditt dryckesval ser jag att du gjort detsamma” sade han. Med en bestämd blick nickade jag, och djupt ned i min bröstkorg kunde jag märka en känsla som aldrig funnits där förut. “Tillsammans kan vi göra det Antero, tillsammans kan vi låta alla glädjas åt denna vackra tro” sade jag och knäppte sakta upp mitt bälte som verkade sitta åt hårdare än någonsin. Antero nickade. “Tillsammans”.
Del 16: Jag sprang snabbare än jag någonsin sprungit förut, mina ben värkte, mina lungor trånade efter luft likt en frustande buffel efter en oskuld pojkscout på parningssäsongen. Jag vågade inte titta bakåt, men jag visste att fadern min var mig hack i hälarna. Jag visste att jag inte fick stanna. Jag ville inte bli penetrerad av hypotenusan på hans könstriangel. Jag tittade upp från marken under mig för att inte springa in i något, och då såg jag honom igen. Frälsaren i egen hög person, bara några meter framför mig stod han med en öppen famn och träslev framme. Jag visste att jag skulle vara säker hos honom, så jag kastade mig, ansikte först mot min älskade. Då vaknade jag med ett ryck.
Del 17: Slutligen lät min kärlek sig öppna dörren till oändlighetens paradis vars himmel så blå. Antero var nu vaken och spritt språngande näck. “Aj” sa jag när jag slog köttet med stumpen, hårt, men varsamt. “Min käre slickepott, jag har ännu inte orgasmiserat, snälla hjälp mig att göra detta.” Jag funderade en kort snutelitut tills jag bestämde mig för att medverka i denna ceremoni. Sakta men säkert knäppte Antero upp sin väldiga kedja som nu hängde löst kring hans håriga stock. Jag blev chockad, men negativt överraskad. Själv var jag ovan vid minimalistiska rymdskepp som stred mot svarta hål djupt inne i universums rymd. Men ändock gick den in i smakhålet där den hör hemma.
Del 18: Dagen var inte långt borta nu. Elnifs födelsedag låg precis kring hörnet och vår frälsare skulle självklart förtjäna ett massivt och majestätiskt partaj. Jag flydde i natten från Antero och återvände till mitt hem. Vid mitt ädla bord började jag skissa på planerna, för det som skulle bli den bästa festen någonsin, bara för min älskade. Den bästa 24 december någonsin.
Kapitel 2: Det våras för Elnif
Del 1: Fåglar kvittrar i vårvinden, växter blomstrar i det gröna gräset, kärleken sprudlar i världen, och Antero ser ut genom sitt blekta fönster på de små barnen som leker med kulor på stengången. “Snart”, säger han, “kommer mitt öde också att uppfyllas. Jag kommer också att bli lycklig.” Efter att hans älskade Krister gett sig av blev smärtan outhärdlig. Hur kunde detta ha hänt? Han som delat med sig av sin översvällande kärlek för Elnif som sedan inspirerat Antero själv. Han kom på sig själv med att tänka på alla de underbara stunder som de upplevt tillsammans. En ensam tår sipprade ner för hans kind samtidigt som han kände en mystisk känsla i botten av bukspottskörteln, han funderade en stund på vad denna mystiska sensation innebar. Det var inte sorg, och det var inte saknad. Till sist insåg han att det var glädje som han kände. Visserligen i ringa mängd, men sannerligen var det glädje.
Del 2: Antero funderade på vart Krister befann sig i denna stund. Var han i Danmark?, Stockholm?, Göteborg?, eller kanske Öland? Hade han tak över huvudet?, var han varm och lycklig?, var han ensam? (Krister var egentligen på en strippklubb i Bangladesh.) Han antog att han aldrig skulle få svar på dessa frågor. Plötsligt, när han minst anade det, visade sig en närvaro i rummet, en sensation som aldrig förr. Föga visste han vems ande som uppstått bakom honom, men han fick snart reda på detta, när han kände hur en grov hand med tjocka fingrar klämde tag i hans stjärt. Han kände doften av nyköpt litteratur och senapsfrön, en arom som hans smala näsborrar aldrig förr upplevt. Han kände igen den precisa beskrivningen som han erhållit av Krister. Äntligen fick han mottaga Elnif.
Del 3: Efter ett par timmars klämmande släppte Han taget. Antero blev ledsen. Det fasta, sköna greppet hade nu upphört. Det kändes som att all lycka i världen hade farit sin kos, som blott en livets solförmörkelse. Sedan uppenbarade Han sig framför Anteros ögon. Så som att solen återigen hade uppenbarat sig på himmelen samma morgon vid halv sex snåret. Med ett vidsträckt grin stirrade Han på honom, med ögon som hungrade efter en bred häck att plantera sitt träd i, och Antero glodde häpet tillbaka, så som ett barn vid första anblicken av jultomten. Sedan frågade han: “Är det verkligen du?” och Han svarade: “Nej, inte än mitt barn”, varpå Han gick upp i rök. Nu var Antero helt ensam igen, med bara tystnaden som sällskap. Var det bara en dröm, eller hade Elnif, i hela sin härlighet, verkligen uppenbarat sig för honom?
Del 4: Nästa dag var det dags för Antero att fira bröllopsdag med sin skrumpna make Borild. Han hade länge sett fram emot denna dag, men Antero hade dåliga nyheter för honom. Han hade nämligen blivit förälskad i Elnif och var påväg att lämna Borild för att kunna ägna resten av sitt liv åt Elnif. Antero var orolig över hur han skulle reagera, men han visste att han gjorde det rätta. Tiden gick och plötsligt var det kväll. Borild hade dukat upp till en trevlig middag för två, han hade till och med lagat mat i form av bränd kalops samt rökta pumpafrön. De slog sig ner tillsammans vid bordet, och Borild log mot Antero, precis som han brukade göra. Då var det dags, Antero visste vad han behövde göra, han förberedde sig mentalt innan han öppnade munnen, sedan sade han: “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade han och sprang gråtandes upp på sitt rum.
Del 5: Borild hade blivit mycket förvirrad över situationen, och sedan lämnat källaren de bodde i. Antero hoppades att han aldrig skulle komma tillbaka. Att Borild skulle försvinna ur hans liv för alltid, att denna önskan hade förenklat Anteros situation var ett faktum. Att tillägna all sin levande tid åt Elnif var något han enbart kunde utföra på egen hand. Han kunde inte veta säkert, men han kände på sig att Elnif instämde.
Del 6: Nu hade det gått sex dagar sedan Antero avslutade sin relation med Borild, men Elnif hade fortfarande inte uppenbarat sig för honom. Antero började just förlora hoppet när han låg i sängen och funderade på sin älskade frälsare när han såg hur gardinen vid det vidöppna källarfönstret fladdrade till. En vind som världens andedräkt, en pust som gudarnas väder. Långt i fjärran hördes en dov röst, en som med säkerhet talade till Antero. “Sök mig där bergen möter älven, endast där kommer lyckan finnas för eder.” hördes Elnifs röst. Förundrad satte Antero sig upp i sin dvala, och påbörjade genast reseplaneringen för sin vallfärd mot det ökända mötet. Snart skulle han resa dit, till Nangijala.
Del 7: Han plockade fram sin finaste axelremsväska med det vackra Hello Kitty trycket på, och sedan började han packa ner allt vad han behövde. Ett par byxor, 3 par strumpor, 2 vita t-shirts, en tandborste, en sovsäck, en medelstor glittrande dildo, två par trosor, en extra stor brun dildo, glidmedel, pennvässare, klubbkräm och en kudde. Allt fick precis plats i axelremsväskan. Han var exalterad över det stundande äventyret, han hade en liten känsla i botten av sin kärlekspåse som viskade till honom att han gjorde det rätta. Denna brännande suktan efter köttet som han drömt om i månader kanske äntligen skulle komma till sin ro, och lyckan tycktes för ett ögonblick finnas nära Antero, som om han kunde röra den med sina breda, kraftiga fingrar.
submitted by ElnifIsLord to sweden [link] [comments]


Göra kreativa ändringar - YouTube Kärlekens väg 2018 FÖRVANDLING Hur vårt talade och skrivna ord ska vara - från boken ”Är då Kristus delad?” Jesus skapar tro 2018. Fel men ändå rätt? - YouTube

hur kan man vara så säker? - Till Liv

  1. Göra kreativa ändringar - YouTube
  2. Kärlekens väg 2018
  3. FÖRVANDLING
  4. Hur vårt talade och skrivna ord ska vara - från boken ”Är då Kristus delad?”
  5. Jesus skapar tro 2018. Fel men ändå rätt? - YouTube
  6. Rheborg i tårar efter dotterns ärliga ord
  7. Lars Enarson - YouTube

Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi, 38 och då ropade han: 'Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!' God söndag! Det blev en film idag som blev fel. Kanske kan det ändå bli lite rätt för någon? Jag berättar om hur jag stod och tänkte på texten när jag borsta... En illustration ur Kalles predikan/ undervisning i Vetlanda Friförsamling 11/01-2015, där han talade om att vi ska bli förvandlade, få härlighetskroppar när vi ryckes Jesus till mötes på ... Lars Enarson, a native of Sweden, has been an author and Bible teacher with a prophetic voice since the 1970’s. Lars is the founder and president of the Watc... Genom att vara innovativ kan du förbli framgångsrik på plattformen. Det finns många olika sätt att göra det här på, allt från att presentera ett nytt videoformat på kanalen till att skapa en helt ny kanal. Det är förståeligt om det känns nervöst att testa något nytt, eftersom du inte är säker på hur publiken kommer att reagera. Matteus 12:36-37 36. Men jag (Jesus) säger er, att för vart onyttigt (tomt) ord som människorna talar, ska de göra räkenskap på domens dag. 37. Ty efter dina... Komikern och skådespelaren Johan Rheborg är en av kvällens tre gäster i ”Hellenius hörna” i TV4. Johan Rheborg är aktuell med en ny stand up-show – ”Säker på att jag är osäker ...